Efter lång och tuff fundering har jag kommit fram till att det här är förra årets bästa album.

/Björn

Så var det dags för den gamle gode Sundström att komma med nytt i år också. För han släppte INTE en skiva med ett gammalt baktaktsgäng för att få lalla runt barfota.

Om man gillar Sundströms akustiska och avskalade sida så är det här som en kopp kaffe och en snus på bron om morgonen.Är man som jag som gillar både rockgubben och trubaduren så är det svårare.

Den är betydligt svårare att lyssna igenom än nån av hans tidigare plattor, fokus ligger mer på texterna och kompet är för det mesta minimalt. Men det känns lägligt, för han skriver fantastiska texter, lite gammal, sur, bitter och härligt cynisk.

Första spåret “Glöm din dröm” är en riktigt fin bit, med en massa tjusiga rymdsynthar. En text som går på om TV hit och dit som är lite härligt surgubbig.

Titelspåret “Ingenting har hänt” med riktigt fint gitarrplonk, halvsur cello och lite rytmer som ensamt komp, texten är en hård och kall nutidsskildring som verkligen är värd uppmärksamhet.
 

För att inte bli för långrandig så finns det några folkmusikdängor, lite mer enkla gitarrlåtar, men den allra bästa låten är “Alla ska i jorden” där texten känns som en spinoff på Allan Edwalls “Möss och människor”. Sjukt mäktig uppbyggnad hela låten mot sista refrängen som känns väldigt bombastisk om man jämför med resten av skivan.

“Alla ska i jorden, borgens män och gäldenärer, pundare och miljonärer, alla ska i jorden” Det känns fint att veta.
 

//Gästbloggsrobban / Kolonivägens kapell, The great escape, Release the fucking fury

Kamratskap Rock pekade mig i Kommuns riktning, och det är jag tacksam för. De streamar hela sitt toknya album på sin hemsida, och det är väldigt bra. Speciellt the Open Relationship, vilken låt.

/Björn

Nu när 00-talets näst sista CSN ramlat in på kontot tänkte jag att jag skulle slå till och skriva om fantastiska skivor som kommit under de här tio åren. Helt utan någon sort kronologi eller ranking, eller annat som hör mellandagarna till.

Först ut, the Hives – Tyrannosaurus Hives.

Tyrannosaurus Hives släpptes sommaren 2004, mer än fyra år efter genombrottsskivan Veni Vidi Vicious. Trots genomstarka låtar som “Main Offender” och “Hate To Say I Told You So” så var Veni Vidi Vicious aldrig en platta för mig, jag gick aldrig igång på den helt och hållet. Idag kan jag uppskatta den mer, efter att jag hört det som hittills står som den definitiva Hives-plattan, Tyrannosaurus Hives.

Värt att nämna här är att jag är en sucker för långa plattor med långa låtar. Tyrannosaurus Hives har fyra låtar under två minuter, och är som helhet över på under halvtimmen. Ändå har jag aldrig kunnat värja mig för den. Det är rock för rocktarmen, med ett näst intill robotiskt sväng som aldrig släpper taget. Från den första trumfillen på Abra Cadaver till Antidotes oh-oh-uh-oh så är det plattan i mattan, lite på samma sätt på At the Drive-Ins Relationship of Command.

Trots en ganska strikt formel att hålla sig till, så är det också en ohyggligt påhittig skiva. Från discostråkarna i “Diabolic Scheme” till surfriffet i “B is For Brutus”, det är inte alls samma, säkra kort som spelas ut om och om igen. Plattans allra bästa låt är dock tveklöst distsouldängan “A Little More For Little You”, där Pelle och jag varje gång jag lyssnar tar i från tårna för att ta den där tonen på refrängen.

Konstigt nog blev skivan aldrig den dundersuccé som jag när jag hör den tycker att den borde ha varit. White Stripes blev det där bandet som gick segrande ur det tidiga 2000-talets ihopklumpade garagescen, trots att de aldrig släppt en skiva som når upp till Tyrannosaurus Hives.

/Björn

Jag vill bara påminna Okänd om att Småstjärnorna faktiskt var en TV-serie och t.ex. inte en bok.

/Björn

Jag såg Glee nyss och jag har svårt att förstå poängen. Det är som småstjärnorna i TV-serieformat.

Tacka vet jag Cops.

//Okänd

Som det ofta märks här på bloggen så gör vi ibland andra saker än att lyssna på musik och titta på film. Ibland går vi t.ex. och klipper oss, och om ni går i klippas-tankar, och bor i Umeå, tycker jag ni ska skaffa er en snygg frisyr hos den här damen. 260:-!

Kör hårt.

/Björn

Dagens i-landsproblem:

Vad ska jag se först? Glee, Friday Night Lights, South Park eller slå på stort med Funny People?

/Björn

Under vad vi kan kalla för ett litet pit stop i vad andra kallar den kreativa processen vill jag passa på att nämna att Sigur Ros helt magiska dokumentär Heima går att se på Pitchfork TV ännu några dagar till. Det är en av fem filmer jag skulle ta med mig till en öde ö. Ni ser den här.

/Björn

… Arkivdagen. Grattis till alla antikvarier där ute! Dagen till ära visar vi ett klipp från när John Olson spelade live på Rönnels Antikvariat tidigare i år. Vi passar även på att köra en tävling, den förste som lyckas klura ut vilken låt det är som tolkas i klippet vinner!

//Benny