Förväntningarna var mycket stora när Hives fjärde studioalbum släpptes. Efter att ha läst intervjuer och reportage om produktionen växte även nyfikenheten. Inte mindre än fyra producenter, exklusive The Hives själva, har deltagit (Dennis Herring, Pharell Williams, Garret “Jacknife” Lee, Thomas Öberg). Jag har för mig att Pelle i en intervju för Sonic sa att bandet för första gången utnyttjat sin position, och att de med “The Black and White Album” ville göra allt på en gång.  Dock kanske det är att ta sig vatten över huvudet, även för ett band som The Hives att på samma skiva arbeta med mr. Herring som tidigare producerat Elvis Costello, Jacknife som jobbat med U2 och Neptunes-Pharell. Självklart var tanken att bandet ville skapa någonting nytt och fräscht, och kanske kan det ses innovativt att blanda friskt.

När skivan sedan landade började jag nästan gråta. Först kände jag tårkanalerna börja spricka för att skivans första halva är så fantastiskt jävla bra. “Tick Tick Boom”, “Try It Again” och “You Got It All Wrong” sätter sig som hammarslag på hjärnhinnan. Lite senare på plattan rullar de Pharell-producerade bitarna på och jag blir fullständigt desorienterad. Det svänger inte, det är inte roligt, texterna är skit och allt blir någon form av inåtvänd dynga. Det är med en i klump halsen jag skriver detta, eftersom jag fram till nu ansett The Hives vara geniala. Den låt som främst styrker min tes är “T.H.E.H.I.V.E.S.”, som man redan vid titeln kan se att det är smörja. Även låtar som “Return The Favour”, “Square One Here I Come” och “You Dress Up For Armageddon” är dåliga. För att vara The Hives räcker inte det svenska vokabuläret för att beskriva den oerhörda nivåsänkning som här skett.

Tack så jävla mycket, Pharell, du har förstört The Hives .

/Benny

Tags: , Black and White Album, Dennis Herring, Hives, Jacknife, Pelle, Pharell, recension   Postad Recensioner |