I all Johnossi- och Hellström-hets har jag ju glömt att R.E.M. och Counting Crows är aktuella med skittråkiga skivor. Jag vet inte hur gammal man ska vara för att tycka att numer öppet bög-frontade R.E.M. är bra när dom s.k. rockar loss, men jag är uppenbarligen för ung. Inte heller Counting Crows kan jag förstå varför dom ska dra upp tempot eller ens ha en trummis, för hej, det låter ju skit. Jag tycker dock att båda orkestrarna har sina poänger när det gäller gråtmilda ballader, ja, jag kan till och med tycka att dom är rena Jörgen Jönsson när det gäller att pliktskyldigt leverera halvpoänger men alltid vara lite för fula för att fronta sin Facebook med. Jag vet inte var i ”svänget” på R.E.M.s Accelerate som det finns något vackert gömt, men när det gäller Counting Crows kan man alltid lita på att den finaste balladen även har den bästa titeln; On Almost Any Sunday, och också att allt med en distad gitarr är olyssningsbart.

För övrigt ser jag på Vita husets första säsong och istället för att skriva ett långt inlägg där jag säger att man inte kan berätta effektiva historier i spel så börjar jag imorgon med Sam & Max första säsong, som för att motbevisa det jag inte ens sagt. Jag grämer mig också över att konkurrensen sett Johnossi före oss.

/Björn

Postad Musik |