Och äntligen kom skivan jag längtat efter sedan i januari. Det har varit en fröjd för örat att lyssna på “Sista Scenen” och trots att jag vet att min förkärlek till allt som har koppling till hemtrakterna vet jag att ni kommer gilla det också. Autisterna dedikerar skivan till en bortgången vän och just vänskap är ett fenomen som textmässigt är i fokus.
Himlen
“vinter, vinter halva året
där vi växt upp har tågen bara susat förbi”
Tidigare i bloggen har jag halv om halvt sågat den nya versionen av den i orginalutförandet tårdrypande hyllningen till vänskapen. Idag när jag lyssnar på låten mot bakgrund av skivan i sin helhet känns den betydligt bättre. Faktum är väl även, antar jag, att en riktigt bra melodi är bra oavsett arrangemang och framförande. Himlen har en fantastisk melodi.
Johanna
“festen var misär
jag var full och du var sur
jag hade på mig fula skor”
Även denna låt har spelats in tidigare men i det här fallet anser jag att re-maken är bättre. Här snackar vi kanske inte samma hitfaktor som Himlen har men det är en sån där fin liten låt som förmedlar en bitterljuv gammal-kärlek-rostar-aldrig-känsla.
Djävlar
“så jag känner värmen
sakta stiga inom mig
det är vinter för dom som stannat kvar”
Den här låten skulle jag inte gilla om den vore tagen ur sitt sammanhang. Sammanhanget är i detta fall ett album som till stor del behandlar ämnet separationsångest från hembygden och barndomsvänner med allt vad det innebär. Djävlar är därför ett viktigt fundament i Sista Scenen.
Väntar på ett tåg
“och varje kväll
ser jag vagnarna vid ån
sen kan jag inte somna in”
“Intentsägande” kan vara ett lite för hårt ord om denna låt men jämfört med övriga spår är spår fyra en ganska seg upplevelse.
Ibland vänner
“det var slut
men jag drack mig lycklig
den likören var så söt
som hennes mun”
Avskalat och skört med en text som för tankarna till desperation och ångest. Om jag inte helt missminner mig har även denna låt spelats in förut fast då med ett fetare arr. Autisterna har gjort helt rätt som skalat bort allt onödigt och lyft fram den vackra melodin. Efter Himlen är detta lätt min favoritlåt.
Aldrig bli mig själv
“drömmer om vännen från norr
han som ärrats just som mig
och som vet hur det känns
vet hur det känns att mista nån
jag tror han förstår”
Till dansanta tongångar sjunger Autisternas P-O om att mista sin vän. Det bubblar mörker och kaos under ytan.
Sista scenen
“å det är som
sista scenen i en film
den före tragedin”
Titelspåret har en svag ingress men en storslagen refräng där stråkarna verkligen ger det där extra som stråkar bör ge när de väl får vara med i en poporkester.
Svikaren
“hur jag kröp som en hund
här är jag ta mig med
ingen vill lämnas kvar
vi är svaga små djur”
Stöpt i en balladform framförs “som jag hatar den djävla svikaren” och det hela hade lätt kunnat blivit festligt men allvaret är allt för påtagligt. En klassisk scen ur barndomen där man får lära sig vem som är kompis och tvärtom. Kanske skulle kontrasten mellan textinnehåll och det instrumentala kunnat bli lustigt, men Autisternas heltäckande filter av inlandsångest gör en sådan tolkning omöjlig.
Hemma över jul
“en röd fontän av saft och gårdagens fest
och mamma står och ser allt”
Ämnet som här behandlas är rundturen till släkten på mellandagarna när man kanske varit på hemvändarfest på juldagen och det sista man vill är kanske just att hälsa på släkten. Jag gillar även basgången skarpt.
Glömda år
“när du sa, kommer du ihåg
vad som stod om dig i busskuren
sa jag nej nej nej”
Ännu en låt om barndomen och sånt man inte vill minnas. Basgången känns lite som Hellströms Kom igen Lena! fast här är det i ett mer sansat tempo.
Och du som var min vän
“borde skriva brev
har ett från dig när jag var sjuk
krya på dig min vän”
En liten country-flirt avslutar albumet. Förtjust i mangel och skrän som man är hade jag önskat ett mer utdraget slut, mer kaos. Men det är bara jag. Texten skär i hjärtat och trots att melodin på sina ställen känns lite klyschig känner man att tårarna inte är speciellt långt bort. Det som gör Autisterna så fina är dels inlandsångesten som jag tidigare nämnde, men så är det även det här med kärleken. Inte många andra band har kärlek till sina vänner som röd tråd och det görs definitivt inte på ett sånt här gripande sätt.
/Benny
