I sann solidarisk anda tipsar jag härmed om att förutom How I Met Your Mother är Big Bang Theory en sitcom ni borde kolla upp. Hur dessa två kan sändas i anslutning till den gigantiska s.k. bajsfesten 2½ män är för mig ett mysterium. Att det tog mig från ett tips i somras tills nyligen att kolla upp det är en annan sak jag skulle kunna ligga sömnlös över.
http://www.youtube.com/watch?v=PGT71Zv2tGU&feature=related
/Björn
Jag har dragit mig nu i några dagar för att skriva om den här filmen, för att inte skriva något dumt. Faktum är att det blir svårt att värdera en svensk genrefilm, just för att det finns så lite att jämföra med. Jag har inte ens sett Frostbiten. Men faktum är att Låt den rätte komma in är en jättebra film. Ett jättevackert litet drama med snyggt foto, väldigt bra skådespeleri och en ton som känns extremt långt ifrån Colin Nutley eller så. Jag blir väldigt glad om den får extrema besökarsiffror och för all del, hoppas den slår Arn på fingrarna också. Det är sådana här projekt vi behöver fler av, här i skogarna.
/Björn
Pop med stämmor är ju fint, och den allra bästa låten i genren finner ni här. För Graham Nashs överstämma borde ett helt knippe Nobelpris utdelas.
/Björn
Som vi redan informerat om pajade Ylinenpääs minneskort under senaste Popterrorseansen, men tack vare en insats från vår vän Nisse Gudmundsson blev kvällen dokumenterad ändå. Att bilderna är tagna under relativt skakiga förhållanden med en mobilkamera får man helt enkelt acceptera, och i enlighet med det jämtländska uttrycket “I brist på bröd tar man limpa” har vi valt att publicera bilderna här.
/Jocke
Mark Wahlberg har inte ett bra år. The Happening i våras var ju ohotat årets sämsta film, men så kommer Max Payne och ger den en stark utmanare. Två filmer alla borde se, för att se hur illa det kan gå. Skillnaden de två emellan dock är att i the Happening är allting bedrövligt, och kanske speciellt skådespeleriet. I Max Payne säger Wahlberg inte så mycket, och då är det ju svårt att vara kass, men ändå hamnar filmen på samma nivå. Underkänt så det smäller om det.
Höstens filmpepp ser alltså ut lite såhär:
5. Quantum of Solace
Fläskigt värre.
4. Zack And Miri Make A Porno
Min mancrush Seth Rogen tillsammans med Kevin Smith. Klart det blir gött.
3. Låt den rätte komma in
Att man fått vänta på filmen i tio månader är ju oftast inte ett gott tecken, men kom igen, nu blir det åka av.
2. Valkyrie
Tompa! Nazister!
1. The Curious Case of Benjamin Button
Brad! Säkert nån nazist!
Den uppmärksamme märker att filmer som Bolt, Synecdoche, New York, Australia, inte är med på listan, men de får helt enkelt finna sig att vara bubblare.
/Björn
Även om jag tycker att det var i princip oklanderlig musik på helgens vrålsuccé Popterror II så vill jag klargöra en gång för alla att jag tycker att Kristian Anttilla är dålig. Jag har rent principiellt inget emot det, det är bara inget för mig. Lite som Krunegård, även om jag är svag för hans ballader på det där evangeliet. För övrigt kunde man inom låt oss säga 45 minuter höra både Springsteens Hungry Heart och Born to Run, och det är både en spark i skrevet på människor som säger “en låt per akt” och på människor som tror att en elektronisk baskagge kan ersätta ett såsigt saxofonsolo. INGET kan ersätta ett såsigt saxofonsolo. Kanske Tomas Ravelli.
/Björn
Efter lördagens kalaskväll med Emil och Jocke på Teatercafét gjorde jag två spännande observationer som jag nedan systematiserat genom induktion. Detta gör vi på Popterror eftersom små fåglar har viskat något om att vi ogillar viss musik av ren princip och vi tänkte nu i sann Aristotelisk anda möta våra kritiker med vetenskap.
Observation 1:
Observation 2:
Alltså, Kristian Anttila visade sig vara bra grejer medan vår undersökning visade att det är fullt legitimt att ogilla Krunegård.
/Benny
Vilken kväll det blev igår, tack alla fina som var där och dansade!
Tyvärr kommer det inte att bli några vimmelbilder från igår då våran fotograf drabbades av tekniska bekymmer. Men det är ju oss i nötskal, det får inte bli för gött liksom.
Filmen som visades igår var den eminenta rysaren Creature from the Black Lagoon från 1954, en timma och tjugo minuter av total terror.
Tusen tack till Pontus för hans insats!
Nästa gång kommer Autisterna och visar vart skåpet ska stå. Det kommer att bli episkt!
/Emil
Det har varit mycket på sistone, för undertecknad. Idogt studerande tillsammans med How I Met Your Mother-abstinens har gjort mig dålig. Men nu är det slut på det. Bara fyra dagar kvar till Popterror II och jag peppar på mitt eget sätt; genom att lista låtarna just jag, som för tillfället inte har någon insyn i låtlistorna, vill höra på lördag:
01. Radiohead – Idioteque
02. Conor Oberst – Souled Out!!
03. The Decemberists – July, July!
04. Radio Dept. – I Don’t Need Love, I’ve Got My Band
05. Simon & Garfunkel – You Can Call Me Al
Jag tror vi alla kan enas om att det vore pricken över ett redan väldigt fint i.
/Björn
Nu börjar peppen inför Popterror II där Pontus Sillrén kommer representera dina värsta mardrömmar. I skrivande stund går vi igenom skivsamlingarna på ett sätt som rent metodiskt påminner om kantarellplockning -efter timmar av traskande i svettiga stövlar finner det man letat efter.
Vi lovar: Det kommer bli fett. Vi lovar: Det blir ingen electro.
//Jocke
Prenumerera!