Det är verkligen inte lätt, det här. Jag har i runda slängar haft listan färdig ett bra tag, trodde jag, men efter lite efterforskningar visade det sig att det inte blev så lätt. Men, utan vidare fördröjning, årets bästa låtar 2008:
Hedersomnämningar:
Vapnet – Plötsligt händer det inte. Döda fallet är en skiva som växt och växt, men den blir aldrig bättre än den här fantastiska låten.
Bruce Springsteen – the Wrestler. En låt som på de flesta gångbara sätt att räkna inte kommer ut förrän nästa år, och som på lagligt vis mest gått att lyssna på i trailern till filmen med samma namn. Men det är en fantastisk liten ballad som kvalificerar sig bland det bästa Springsteen gjort på 2000-talet.
The Hives feat. Cyndi Lauper. En rejält oväntad konstellation gör en jullåt som faktiskt kan slåss med Fairytale of New York i rent sväng.
Ingen av dessa tre lyckades dock ta sig in på min riktiga lista. Flera av de här artisterna skulle få in en hel drös fler låtar på en topp 20, men här är det verkligen Björns kräm de la kräm, 2008:
05. Sigur Ros – Inni mer syngur vitleysingur / Goobledigook
Jag kan inte beskriva hur svårt det varit att välja mellan de här två låtarna, och jag bestämde mig för att ge upp. Båda låtarna är en sån otrolig kontrast till hur man skulle kunna tänka sig att ett isländskt band som spelar (spelat?) postrock skulle låta 2008. Möjligtvis spelades de in 2007, skrevs 2005 och ja, ni förstår, men försök läsa en artikel om isländsk finanskris med dessa två i hörlurarna och jag lovar att du kommer tro att det ska lösa sig ändå.
04. Autisterna – Djävlar
Det har varit ett bra år för Östersundsk pop. Säkerts! segertåg var fortfarande inte slut, Hello Saferide tog hand om ärevarvet, och Autisterna och Vapnet lyckades leva upp till tidigare, kortare släpps stora förväntningar. Ibland vänner kunde nästan lika gärna tagit den här platsen, men Djävlars i-magen-energi vinner till sist matchen. Bandets sena spelning på Storsjöyran i somras höll på att bli en katastrof av rundgång och tekniskt strul, men när bandet för andra-tredje gången drog igång Djävlar blev det ändå fantastiskt.
03. The Streets – Everything Is Borrowed
Sett till antalet lyssningar kanske den här ändå borde ha vunnit. Det var en kort kärleksaffär, från att inte kunna tänka sig att lyssna på något annat, till att nästan ha glömt den, på några veckor. När jag inte lyssnat den på ett tag kan jag lätt generat se tillbaka på den, men faktum är att så fort jag lyssnar på den igen så släpper känslan igen. Den känns som brittisk fotboll när det är som bäst. Opretentiöst, upplyftande och soldränkt.
02. Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Tro och tvivel, För sent för Edelweiss och För en lång, lång tid är båda två låtar som skulle kunna vinna en sån här lista. Men Håkan serverar ändå en ännu bättre låt, lite bara sådär. Lite halvt gömd efter den än i dag jobbiga Zigenarliv dreamin’ kommer Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och skulle knäcka till och med Barack Obamas hopp.
01. The Hold Steady – Constructive Summer
På en platta där varenda spår är bra, så står ändå Constructive Summer ut som något alldeles speciellt. Pepprat med litteraturreferenser man inte förstår, utrop som åtminstone låter som “be hammered!” och alldeles för snabba gitarr-riff för något som borde toppa en av mina årets listor, så levererar den här låten inte bara årets musikupplevelse, utan också en sorts manual för hur den av den förra låten knäckte 2000-talsmänniskan bör använda låten: “Let this be my annual reminder that we could all be something bigger.”
Jag gjorde förstås en Spotifylista med låtarna, men jag lyckades inte lista ut hur man skulle länka skiten. Så leta upp dem själva, för i helvete.
/Björn