Det smärtar mig att behöva meddela att Benjamin Button tyvärr blev en besvikelse. En upplevelse som aldrig blev. Jag kan inte kalla det ett snedsteg i Finchers karriär, på något sätt, eller säga att det är en dålig film, men jag kan definitivt säga att det inte på något sätt är en fantastisk film.

Tekniskt kan man inte annat än fascineras av filmen. Tekniken som används för att åldra skådespelarna, både smink och digitala effekter, är bitvis direkt häpnadsväckande. Men under tekniken är det inget som känns. Inget som tar tag i en. Filmens premiss gör det lätt att förvänta sig en grym historia om två älskande som slits isär av tiden, och under några minuter är den precis det. Men under de flesta av filmens många, många minuter får vi bara följa med en Benjamin Button som likt i trans går igenom livet baklänges men ändå framåt.

Filmen har en hel del häpnadsväckande bilder. Soldater som väcks till liv och upplever kriget baklänges i första världskriget, Benjamins korta del i det andra, Benjamin och Daisys båtfärd samtidigt som en raket skjuts iväg i bakgrunden. Trots det är filmens kanske bästa del då Benjamin träffar på adelskvinnan spelad av Tilda Swinton, och inte alls när han tillåts vara med sin Daisy. I slutändan tvingas man ändå inse att filmen tyvärr inte lyckas bli mer än en gimmick, och en semi-uppföljare till den på alla sätt bättre Forrest Gump.

Vad ska man nu se fram emot? Valkyrie är knappast en årets-bästa-film-film, Frost/Nixon tilltalar mig inte riktigt på det sättet, Revolutionary Road verkar mest vara en downer. Jag vet inte, jag. Kanske är 2008 slut här. Låt det så vara. 2009 får vi se Watchmen, Up och Avatar, så kom igen 2009.

/Björn

Postad Film |