Konsert på Strand igår med Dan Boeckner och fästmö med spinoffprojektet Handsome furs.
Dan Boeckner tillsammans med Spencer Krug står för allt det som är bra med Wolf parade så det var mest därför som jag ställt mig framför scenen. Förväntningarna på Handsome furs andra hälft, fästmön, var nästintill obefintliga (hoppas hon är bra på att ligga). Men då de drar igång så är det hon som lyser allra starkast. Framåtböjd över mixerbordet headbangar och studsar hon med arselt upp och ner från golvet och värre tankar än vad trummisen i Sahara hotnights kan framkalla dök upp i min hjärna. Fast sen ändrade jag min snea inställning. Det var hennes orginella uttryck som lyfte varenda låt. Herr Dan stod mest och sa tack.
Nya vyer-rubriken syftar på fästmöns, Alexei Perrys, korta fladdriga 80tals shorts som hölls på plats genom en oelastiskt sömn på mitten. Resten hängde fritt för vinden..
Dagens musiktips kommer från förbandet. Killen som ser upplockad ut från sunksoffan bland datorer, joltcola och estrellapåsar och på något vänster hamnat på en scen. Casiotone for the painfully alone. Killen har en låt som heter I love Creedence och här skyfflar han in lite When the saints go marching in på slutet.
Optimist vs. The silent alarm
/Agneta