Kamratskap Rock pekade mig i Kommuns riktning, och det är jag tacksam för. De streamar hela sitt toknya album på sin hemsida, och det är väldigt bra. Speciellt the Open Relationship, vilken låt.

/Björn

Nu när 00-talets näst sista CSN ramlat in på kontot tänkte jag att jag skulle slå till och skriva om fantastiska skivor som kommit under de här tio åren. Helt utan någon sort kronologi eller ranking, eller annat som hör mellandagarna till.

Först ut, the Hives – Tyrannosaurus Hives.

Tyrannosaurus Hives släpptes sommaren 2004, mer än fyra år efter genombrottsskivan Veni Vidi Vicious. Trots genomstarka låtar som “Main Offender” och “Hate To Say I Told You So” så var Veni Vidi Vicious aldrig en platta för mig, jag gick aldrig igång på den helt och hållet. Idag kan jag uppskatta den mer, efter att jag hört det som hittills står som den definitiva Hives-plattan, Tyrannosaurus Hives.

Värt att nämna här är att jag är en sucker för långa plattor med långa låtar. Tyrannosaurus Hives har fyra låtar under två minuter, och är som helhet över på under halvtimmen. Ändå har jag aldrig kunnat värja mig för den. Det är rock för rocktarmen, med ett näst intill robotiskt sväng som aldrig släpper taget. Från den första trumfillen på Abra Cadaver till Antidotes oh-oh-uh-oh så är det plattan i mattan, lite på samma sätt på At the Drive-Ins Relationship of Command.

Trots en ganska strikt formel att hålla sig till, så är det också en ohyggligt påhittig skiva. Från discostråkarna i “Diabolic Scheme” till surfriffet i “B is For Brutus”, det är inte alls samma, säkra kort som spelas ut om och om igen. Plattans allra bästa låt är dock tveklöst distsouldängan “A Little More For Little You”, där Pelle och jag varje gång jag lyssnar tar i från tårna för att ta den där tonen på refrängen.

Konstigt nog blev skivan aldrig den dundersuccé som jag när jag hör den tycker att den borde ha varit. White Stripes blev det där bandet som gick segrande ur det tidiga 2000-talets ihopklumpade garagescen, trots att de aldrig släppt en skiva som når upp till Tyrannosaurus Hives.

/Björn

Jag vill bara påminna Okänd om att Småstjärnorna faktiskt var en TV-serie och t.ex. inte en bok.

/Björn

Jag såg Glee nyss och jag har svårt att förstå poängen. Det är som småstjärnorna i TV-serieformat.

Tacka vet jag Cops.

//Okänd

Som det ofta märks här på bloggen så gör vi ibland andra saker än att lyssna på musik och titta på film. Ibland går vi t.ex. och klipper oss, och om ni går i klippas-tankar, och bor i Umeå, tycker jag ni ska skaffa er en snygg frisyr hos den här damen. 260:-!

Kör hårt.

/Björn

Dagens i-landsproblem:

Vad ska jag se först? Glee, Friday Night Lights, South Park eller slå på stort med Funny People?

/Björn

Under vad vi kan kalla för ett litet pit stop i vad andra kallar den kreativa processen vill jag passa på att nämna att Sigur Ros helt magiska dokumentär Heima går att se på Pitchfork TV ännu några dagar till. Det är en av fem filmer jag skulle ta med mig till en öde ö. Ni ser den här.

/Björn

… Arkivdagen. Grattis till alla antikvarier där ute! Dagen till ära visar vi ett klipp från när John Olson spelade live på Rönnels Antikvariat tidigare i år. Vi passar även på att köra en tävling, den förste som lyckas klura ut vilken låt det är som tolkas i klippet vinner!

//Benny

Ja, vad ska man säga? Söndagar är som dom är och en som verkligen kan klä söndagskänslan i toner och ord är Rehdogg:

//Benny

Jag vill bara poängtera att Popterror förespråkar försiktighet i fredagsnatten. Det är ju en dag i morgon också.

/Björn