Jag vill bara påminna Okänd om att Småstjärnorna faktiskt var en TV-serie och t.ex. inte en bok.

/Björn

Jag såg Glee nyss och jag har svårt att förstå poängen. Det är som småstjärnorna i TV-serieformat.

Tacka vet jag Cops.

//Okänd

Ikväll startar den fjärde säsongen av ett av 2000-talets allra bästa dramaserier på amerikansk TV. “Friday Night Lights” har varit kritikerrosat sen starten, men har aldrig riktigt hittat en publik i USA. Efter den andra säsongen såg serien död ut, men DirecTV gick in och betalade säsongen åt NBC om de fick sända den först, innan NBC sände den. De räddade serien, och den tredje säsongen blev en av de genomgående starkaste säsongerna jag sett av en dramaserie.

Efter säsongen såg serien än en gång död ut, men just när hoppet såg ut att vara släckt så förnyades DirecTVs deal med NBC, och den här gången inte bara för en säsong – utan två. Jag är glad att det fortfarande finns stunder då en series kvalitet väger tyngre än tittarsiffror, och jag är glad att återigen få höra Explosions in the Sky-crescendon över makalöst välregisserade amerikansk fotbollmatcher. För den som ännu tvekar kan jag här bjuda på en av de sista minuterna i pilotavsnittet.

/Björn

Som ni säkert märkt har vi inte skrivit på ett par dagar, anledningen är semester. Vi har minglat med konnässörer i Paris, orerat med independentregissörer i Madrid, inspirerat radiopirater i London och ritat om gränsdragningarna mellan gabber och hardcore i Berlin.

Kort sagt, Europa har ropat på hjälp och vi har lyssnat. Vi kommer emellertid inom kort kliva tillbaks ut i cyberrymden och återigen förgylla er vardag.

Ödmjukast
Björn och Benny
Popterror Enterprise

Utåt sett är vi för fina för folklig underhållning, men på fredagskvällen kryper vi till korset och tittar på SVT:s slagskepp På Spåret. Det vi får ut av programmet är ett träningspass i förmågan att skratta åt torra ordvitsar samt en drillning med onödig fakta som vi aldrig kan tänkas vara i behov av. Idag deklararer emellertid SVT att de har för avsikt att sparka ut de båda underhållningsmastodenterna Oldsberg och Hellberg. Programmets själ kommer därmed förtvina och eftersom det inte finns något vettigt program förutom På Spåret att titta på kommer TV-industrin att tappa åtminstone två tittare, Björn och Benny, från och med nästa säsong.

Mitt i all Spotify-hets är det lätt att glömma vissa saker, som t.ex. att titta på jättemycket TV. Vårsäsongen har på allvar sparkats igång med Lost-premiär, 24-premiär och mycket annat. Det nyaste guldkornet alla borde kolla upp, på sätt som ditt samvete klarar av, är United States of Tara. En Spielberg-idé om en kvinna, Tara, som spelas av Toni Colette (du minns henne som mamman i Little Miss Sunshine) som lider av multiple personality disorder. Vi får redan i första avsnittet träffa två av dessa personligheter. T som är en typ-16-årig fjortistjej, och Buck, som är en hillbilly som gillar porr och slagsmål.

Hennes make spelas av John Corbett som ni minns som Aidan från när ni antingen i smyg eller inte tittade på Sex and the City på TV3. Om ni som jag förstått att Aaron Sorkin är gräddets grädde när det gäller TV så borde ni också känna igen Nate Corddry från Studio 60. Serien är för övrigt skriven av Diablo Cody. Ja, Juno, ni vet.

För övrigt borde alla kolla in SVTs Stormen på SVT Play. Inte för att det blev särskilt bra, men för att det var en kul ambition.

/Björn

Jag slits formligen itu. Jag kan inte för mitt liv bestämma mig. Är 30 Rock faktiskt lika bra som Arrested Development, eller dansar det senare så att säga fortfarande i en egen liga? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre.

/Björn

I sann solidarisk anda tipsar jag härmed om att förutom How I Met Your Mother är Big Bang Theory en sitcom ni borde kolla upp. Hur dessa två kan sändas i anslutning till den gigantiska s.k. bajsfesten 2½ män är för mig ett mysterium. Att det tog mig från ett tips i somras tills nyligen att kolla upp det är en annan sak jag skulle kunna ligga sömnlös över.

http://www.youtube.com/watch?v=PGT71Zv2tGU&feature=related

/Björn

Gårdagskvällen såg höstens första avsnitt av denna populärkulturens kronjuvel; South Park. Självklart hysteriskt roligt. Jag har inte ens något att säga om själva avsnittet, förutom att det gav mig innerlig lycka.

/Björn

En lång vecka, det här. I söndags Hellboy 2, en svag besvikelse men ändå en trea för bra underhållning. Annars mycket Vita huset där jag för tillfället befinner mig på den femte säsongen. John Wells är ingen Aaron Sorkin. Började igår med How I Met Your Mother som man ju måste ge att det är ett genialt upplägg, tänkte också ge mig på Big Bang Theory efter många tips. Det börjar också bli kallt. Men Popterror tar inte hänsyn till väder. Det finns inget dåligt väder, det finns bara skitdålig musik och då menar vi Takida. Takida är verkligen världens sämsta band, kanske någonsin. Jag vet inte, det kan ha funnits något sämre någonstans. Som det där bandet med tjejen som sjunger Smells Like Teen Spirit på YouTube. Men ändå, Takida. Herrejävlar. Jag sparkar ju in en öppen dörr, som ligger, men det tar inte ens emot. Jag vill skrika det från taken.

/Björn