Så var det dags för den gamle gode Sundström att komma med nytt i år också. För han släppte INTE en skiva med ett gammalt baktaktsgäng för att få lalla runt barfota.

Om man gillar Sundströms akustiska och avskalade sida så är det här som en kopp kaffe och en snus på bron om morgonen.Är man som jag som gillar både rockgubben och trubaduren så är det svårare.

Den är betydligt svårare att lyssna igenom än nån av hans tidigare plattor, fokus ligger mer på texterna och kompet är för det mesta minimalt. Men det känns lägligt, för han skriver fantastiska texter, lite gammal, sur, bitter och härligt cynisk.

Första spåret “Glöm din dröm” är en riktigt fin bit, med en massa tjusiga rymdsynthar. En text som går på om TV hit och dit som är lite härligt surgubbig.

Titelspåret “Ingenting har hänt” med riktigt fint gitarrplonk, halvsur cello och lite rytmer som ensamt komp, texten är en hård och kall nutidsskildring som verkligen är värd uppmärksamhet.
 

För att inte bli för långrandig så finns det några folkmusikdängor, lite mer enkla gitarrlåtar, men den allra bästa låten är “Alla ska i jorden” där texten känns som en spinoff på Allan Edwalls “Möss och människor”. Sjukt mäktig uppbyggnad hela låten mot sista refrängen som känns väldigt bombastisk om man jämför med resten av skivan.

“Alla ska i jorden, borgens män och gäldenärer, pundare och miljonärer, alla ska i jorden” Det känns fint att veta.
 

//Gästbloggsrobban / Kolonivägens kapell, The great escape, Release the fucking fury